v.38
Igår var det bara två veckor tills dess.
Idag är det två veckor kvar tills jag gått fyrtio hela veckor som gravid.
Fyrtio veckor av mycket lugn, jobb, fika, promenader och bebisprat.
Jag känner att det är "any day now". Kanske är tidigt att tänka så, men har känt från första början att jag inte kommer gå hela tiden ut. Hellre tänker jag så än "jag kommer säkert gå över.."
Fram med det positiva!
Jag och J har sportlov, så det händer inte mycket. Har bakat bullar, tvättat lite bebisgrejer och bara myst.
Återkommer.
Grannar.
Hörde J gå vid 07.30.
Efter det så hörde jag "Faaaaaan!" klamp klamp klamp, "helvete!!" klamp klamp klamp..
Och så fortsatte det ett bra tag.
Va fan gör grannen!? låg jag i sängen och tänkte.
Knallade upp vid 08.20 och hörde en dörr i trappen slå igen. "Måste kolla!" tänkte jag.
Kikade ut, och i trappen kommer en relativt ung kille som bor ovanför. (Tror jag)
Varför skrek han? Undra om han och hans tjej bråkade? Ovanligt tidigt på morgonen..
Jag gör i ordning frukosten, och sätter mig i soffan och knäpper på tv´n.
Det första jag hör är:
"Ja, då kan vi bara beklaga att Sverige har åkt ur hockeyn i OS, matchen som avgjordes nyss slutade 4-3."
Vilket engagemang killen hade! Han valde att åka till jobbet efter matchens slut. Lite sött.
Sol sol sol!
Hellst av allt skulle jag vilja:
Skotta av all snö ifrån balkongen, springa ner till förrådet och hämta utemöblerna och kasta på fårskinnsfällen på en av stolarna, ta en kopp nybryggt kaffe och sätta mig på stolen och sola! En väldigt vacker dag idag!
(Jag har faktiskt varit ute och gått.)
Men med 13kg extra på kroppen blir det till att sitta inne i soffan, titta ut på solen och dricka kaffe.
Jag är rätt nöjd ändå.
Upp som en sol, ner som en pannkaka.
Igår morse var jag relativt utvilad och pigg på dagens aktiviteter.
Jag diskade, slängde in en tvättmaskin, hängde den osv. Sen på eftermiddagen blev det pannkaka, skulle följt med A på lägenhetsvisning, gick istället och la mig och sov, pga ryggont.
Antagligen förvärkar. Värre blev det fram mot klockan 20 tills jag gick och la mig strax efter 21.00.
Ska bara kolla klart på Anna Anka på nyhetsmorgon, sen ska jag tvinga mig själv ut i solskenet och gå, iaf 20 minuter. Det gör ständigt ont i bäckenet, men jag håller ut. Snart är ostkroken här!
På lördag kommer svärföräldrarna och ostkrokens soon to be faster ner och hälsar på. Vi kommer antagligen inte sticka upp till Dalarna det första vi gör efter förlossningen, så de får komma ner hit istället.
Återkommer senare.
Tillbaka!
Idag, en vecka senare, är jag tillbaka! Med lite mer energi.
På torsdag har vi gått 37 hela veckor. Så på fredag är vi inne i vecka 38.
Nu känns det att det inte är långt kvar. Jihoo!
Läste nyss en blogg jag följer, hon födde barn i lördags 20/2, hon tyckte att det, jag citerar:
"Det gjorde ont, men inget man inte härdar ut. Jag har oroat mig i onödan."
Skönt! Jag har inte varit rädd för förlossningen alls, men lite kan man ju undra endå..
Nu fick jag lite svart på vitt att det inte gör SÅ ont. Nog för att vi alla har olika smärtgräns, men henne lyssnar jag på. För att jag vill.
Var och pussade lite på bebisen T igår och idag kanske jag ska följa med A på lägenhetsvisning. Trevligt att man får följa med och bestämma. (!?)
Ingenting händer.
Precis en månad kvar nu!
Jag skriver när det finns något att skriva, därför finns det inte alltid nya inlägg.
Idag har jag varit hemma hos mamma och badat och gjort ingenting. Är inte speciellt pigg..
Nu ska jag moffa godis.
hoj.
Alla <3-ans dag.
Mer än att när man bodde hemma förväntade sig lite choklad av mamma.
Vi har haft tvättid halva dagen. SÅ mycket tvätt, hade tagit flera dagar att beta av i våran maskin.
Sen var vi ner på stan och köpte systers födelsedagspresent, samt åt på café Gränden.
Sen sprang vi in på Ryns skor en snabbis. Jag unnade mig, fast jag inte har råd, ett par skor för halva priset.
Ett par svarta Vaga Bond. Var så länge sen jag inte hade råd, eller kände att jag egentligen inte borde.
Men nu när skorna väl är hemma är jag väldigt nöjd!
Slängde ihop en kladdkaka som önskades av J. Den ska avnjutas till köpingsgänget..
Fick i morse ett paket av J.
Neeeej! säger jag, vi skulle ju inte.. jag har inte köpt något till dig.
Nej, du skulle inte fått något om det inte var för presentboden på Färnaherrgård igår, säger han.
I paketet var det en prydnadssten med texten "Du är den vackraste". Jag blev glad.
Väldigt passande, i och med att jag inte känner mig speciellt läcker nu.
Och prydnadsgrejor gillar jag!
Kolhydratsladda.
Vet inte riktigt om jag tror på det där, men det handlar väl bara om att äta bra balancerad kost och inte banta. Ät va fan du vill! Snart kommer ungen ut och då kan man banta.
Jag har iaf omedvetet kolhydratsladdat idag.
Frukost: Tre rostade mackor med smöroch ost, ett stort glas mjölk och sen kaffe.
Lunch: Rester från torsdagens spicy hot!
Mellis: Två stycken hemgjorda mini semlor. Mådde illa efteråt.
Middag: Två hårdmackor med smör, och hemma gjort potatismos, vilket också var en rest.
Tidsfördriv: Två mackor med smör och ost och ett göas oboy.
Inte en frukt på hela dagen. Jag har rört mig ifrån soffan några gånger, en gång till och med utanför förren, ända till soprummet och tillbaka.
Jag har varit själv utan bil hela dagen. Utan någon sambo hemma och utan vänner hemma.
Då händer sånt här.
Får ta nya tag imorgon, för jag känner mig uppblåst i kroppen och hela jag skriker tomma kalorier!
Dåligt med inlägg.
Har haft endel att göra denna vecka.
I tisdags var det sista familjegruppensträffen.
I onsdags hängde jag med A hela dagen.
I torsdags var det påskrivning av "gemensamvårdnadspapper" samt, J är pappa till ostkroken papper.
Igår blev det 3 timmar hos frissan, och Jenny och T häng hela dagen, ända tills kvälla.
Nu har J sprungit iväg på thé buffé med arbetskollegor. Så jag är ensam hela kvällen. Väldigt skönt.
Är egentligen bara inne i min gravidkokong och samlar tankar. Orkar inte prata med så många heller.
Man är koncentrerad på det som komma skall.
Jag ska melodifestivalen ikväll. Själv. Rätt mysigt. Med lite godis.
Bitter?
Min yngre chef, som tror att han är min chef, säger att jag har blivit bitter.
Det är sen jag gick hem frå jobbet.
Lite kan jag tycka att han har rätt. Men det är drygt fem veckor kvar till "beräknat bebis-plopp-out", jag är 10kg tyngre, jag har ont i kroppen och kan knappt sova.
Jag har aldrig upplevt mig själv som bitter.
Alla som varit gravid/är gravida förstår mig.
Det är tungt och en stor belastning på kroppen. Det är inte roligt längre, och man får klaga!
Det ända jag vill är att ostkroken kommer ut.
Kropp och knopp.
Såklart kommer man inte vara i form. Barnmorskan sa att det kommer nästan ta ett år innan magen blir som den var innan, i och med att det har tagit kroppen nio månader att bli så stor som den är nu. Jag tänker använda gördel och "slim in" trosor. Ni vet, Bridget Jones trosor.
Kom på att jag är tvåkönad just nu. På utsidan ser jag ut som en tjej, men på insidan döljer sig en liiiten, liiiten, liiiiten snopp. Den är antagligen jätte söt när jag ser den. Men det är nog inte den jag fokuserar på! Det bara slog mig.
Att flytta hem.
J åker till Dalarna och har sin sista helg ensam med sina päron, forever and ever on!
J: Vaddå sista?
Jag: Ja, jag tänker inte missunna ostkroken att inte träffa sin farmor och farfar.
J: Ja jo..
Jag: Jag kommer behöva vara hensam!
J: Så du menar att det här är ett statement! Jag ska ta tillvara på helgen...
I och med att man åker hem till mamma, betyder att jag slipper let´s dance. Jag kommer antagligen få se både "På spåret" och "Skavlan". Maten kommer serverad och jag ska bara njuta. Detta är sista helgen för mig med ensam. Sen blir jag verkligen inte ensam. Inte ensam hemma hos mamma som hennes flicka. Man blir automatiskt stor när man föder barn tror jag.
Fantasin.
Drömmde i natt om en pappa som alltid slog sin son. Men sonen var jag? Eller skyddade jag ett barn?
Kommer inte ihåg.
Såg en trailer om filmen Precious, säkert därifrån det kom.
Har alltid drömmt mycket, egentligen inte mer nu när jag är gravid, men i drömmarna är jag alltid gravid, och det handlar inte sällan om orosmoment kring graviditeten och familjen.
Död. Att det inte kommer någon bebis. Eller att det ska vara något fel på kroken när han kommer ut. Att J ska dö ifrån mig, att jag blir ensam.
Jag lägtar efter ny, känslig len bebis hud mot mitt bröst.
Jag ska sniffa, pussa, titta, klämma, känna och titta ännu mer på min underbara varelse jag tryckt ut.
Ända tills han bajsar, då ger jag honom till sin pappa.
storm.
Jag körde 85km/h istället för 110km/h på E18. Knappt så det syns på mätaren, jag är ekonomisk. (?)
Det var iaf en trevlig dag med mormor och morfar.
Fick det fina lapptäcket mormor sytt år kroken. Lime grönt med lite röda och gula detaljer, det är tema "vår" på det.
Hon har sytt åt alla sina barnbarn så varför inte köra på barnbarnsbarnen också?
J ska iväg och visa småglin hur man ska swinga sin golfklubba.
Jag ska ta och läsa vad som händer den kommande veckan i ostkrokens värld.
Imorgon är det torsdag. Tiden går snabbt.
Mammas mamma.
Idag tänker jag besöka mormor och morfar. Morfar är mest med på ett hörn. Han bara är där.
Vi bestämde 11.00 så vi hinner med förmiddagskaffe. Förmiddagskaffe är mysigt när man åker till mormor. Det är nog mest namnet som gör det mysigt. Hon har antagligen en nötkaka att knapra på till också!
Ibland är det svårt att prioritera.
Mamma bor två mil ifrån mig, även mormor.
Pappa bor 15 mil ifrån, även farmor och farfar.
Svärföräldrarna bor dryga 20 mil ifrån mig/oss.
Mamma träffar jag nog i snitt varannan vecka, de andra blir när det blir.
Man har så mycket annat för sig. Ett hem, snart en bebis, endel måsten, en partner.
Man träffar inte alla lika mycket som man borde..
Hur ofta är borde?
Hjälp mig.
Och varför kommer de mer sällan till mig, än jag åker till de? Nej nu slutade jag nyss "borda".
