Som fjärilen.
Man går in i en "väntabarn kokong" såhär i slutet.
Jag kan nog uppfattas som rätt trist just nu. Orkar inte mycket, och mentalt tar graviditeten upp mycket tid.
Ostkroken kan egentligen komma idag. Eller om en vecka. Eller som besäknat inom 4-8 veckor. Alla bebisar gör ju olika, en del vill ut tidigt och se världen en annan del vill helst inte komma ut.
Man "boar" lite extra. Därav städningen idag. Läste nyss en bok om amning, hoppas den funkar och att jag känner mig bekväm i det.
Undra hur kroken ser ut? Har glömt fråga barnmorskan om viktuppskattning. Han är alldeles säkert helt perfekt.
Och världen har inte skådat ett sådan fint barn jag fått. (Jag är nog inte den enda som tänker då.)
Jag längtar som en gnu efter rödvin. Mamma/soon to be mormor säger att det kommer jag inte dricka på flera månader när kroken kommit. Jag har så svårt att tro henne. Jag tror redan nu att jag älskar bröstmjölksersättning. Vi får väl se.
Tack snälla vänner <3 för att ni förstår mina humörsväningar, och att jag ibland inte orkar/avbokar träff samma dag.
