sjalvdistansen

Jag tycker att föräldragruppen är ganska sämst.

Jag trodde att man som gravid/snart förälder vile dela tankarna med de andra mammorna och papporna.
Såsom rädslor, funderingar eller bara babbla blöjmärken.

Vi är fem par på våran föräldragrupp. J kände tydligen en av de ena papporna och hans sambo och jag har väl ungefär samma enkelhet i oss, så vi fann varandra ganska snabbt.
Iaf, "föräldragrupp-snabbt-vi-hejjar-på-varandra-och-checkar-läget".

Sen finns det två par som egentligen inte säger något. Honan i det ena paret sa lite mer igår än förra gången, och i den andra paret hade hanen lite frågor igår, men honan säger INGET!
Jag vet att hon heter E och jobbar på undersköterska.. Det blev hon tvingad att säga eftersom vi alla presenterade oss.

Jag och J var först in igår och kallpratade med barnmorskan, om ditten och datten, förväntasfulla som vi är så hoppades vi att det skulle bli trevligt denna gång.

När alla har kommit säger barnmorskan: Har ni några funderingar på förragången ni var här? Reflekterat något?

Tre sekunders tystnad.. Alla börjar fnissa.

Jag: Ingen av oss verkar ha åsikter, så tydligen har vi inte reflekterat!